Precis som jag skrev i förra inlägget om ord jag gillar så finns det också ord jag tycker mindre om. Det finns självklara kandidater som har mindre trevliga betydelser, men ett ord som inte är särskilt uppseendeväckande alls men likväl lite besvärligt i mina ögon är ordet ”normal”.

Att något är normalt bör rimligtvis betyda att motsatsen är onormalt, och onormalt kan i vissa fall vara menat som felaktigt. Det är kanske inte statistiskt normala saker som t.ex: I Gnosjö är det normalt med skolklasser med 20 barn (obs, påhittat exempel) jag höjer på ögonbrynen för, utan när det kommer till personliga attribut eller liknande.

Man kan ses som ”normalviktig” (något som inte alls har med hur viktig man är, något som hade varit bra mycket mer intressant) och det finns schampon till ”normalt hår”.

Vad är då normalt hår? Är det tjockt, rakt och blont? Är det brunt och kort? Är det svart och tunnt? För mig är det normala att inte ha hår på huvudet. Är skägg det normala hår som menas, MITT ”normalt”.

Är det onormalt att ha lockigt hår? Nej, det låter helt naturligt. Vore det då inte bättre att beskriva vad som menas med normalt, för att så många som möjligt ska veta om det är något för dem, utan att värdera det på något sätt?

Nu ska jag tvätta av min normala kropp och min normala flint, då det finns lika många varianter på normalt som det finns människor.

Språk i allmänhet finner jag mycket intressant, och svenska språket i synnerhet. T.ex. Ords betydelse och hur det skiljer sig mellan språk. Svenskan till skillnad från många andra språk har både ord som stavas lika men uttalas olika, t.ex. tomt (som trädgård) och tomt (som i ett tomt glas) och ord som uttalas lika men stavas olika, t.ex. Egg och ägg. Lägg dessutom till våra fem olika stavningar på j (jul, hjul, djur, ljus, gädda) och alla varianter på tje-ljudet. Kort sagt avundas jag inte folk som ska lära sig svenska som andraspråk.

Några av mina favoritord är riktigt korta, t.ex. ju och framförallt så. Så kan ju användas till så mycket. Förutom i eventuella substantivsbetydelser och verbet så, finns det många luddiga betydelser som är svåra att förklara. Så lite så, precis så, och så var det dags för något annat. Fascinationen för ordet ligger nog lite i att det var lite tabu att använda det när jag gick i skolan.
Numera är det lite si och så med min användning av så. Så det så, och så var det med det.

För intresserade av språk rekommenderas att kolla på Svenska dialektmysteriet av Fredrik Lindström, oavsett om ni sett det innan eller ej.