Förutom titeln på en bra låt så passar det på mitt och Fridas liv just nu. Mycket som ska fixas med nya lägenheten. Förutom allt jobb som Daniel och Blåbär ska fixa, så ska jag och Frida, med viss hjälp av far, fixa lite i trädgården, måla entrétrappan, ta ner staket, sätta upp staket och hundgård, måla lite inomhus, och till slut flytta över alla grejer dit. Det är väldigt kul och rätt jobbigt på samma gång.

Dessutom har jag fixat ytterligare lite till på Fridas blogg så att även Firefox och Opera användare ska få se den i all sin fulla prakt. Centrerad och med sidopanel med andra ord.

Nä, nu ska jag gå och lägga mig så vi orkar fixa något idag, om vädret tillåter. Har varit en ok natt, tillsammans med syskonen på jobbet.

Lyckades komma ut och springa med Speedo även denna dag (alltså igår, fredag). Och det gick lite lättare än torsdagens språngmarsch. Blev inte riktigt lika trött, men sprang samma distans ändå. Hade säkert sprungit några hundra meter till om det inte varit för störtregnet som började ösa ner när jag var lite drygt halvvägs. Speedo tyckte nog mer om att vara genomblöt än vad jag tyckte, men kul att det är någon som roas.

Till råga på allt elände så blev min mobil blöt så jag stängde av den och plockade isär den för att ligga på tork en stund. När jag sedan skulle sätta ihop den och starta den så lyckades jag, med en liten del otur, och (som så vanligt är när det gäller mig) en stor del klantighet, att skriva fel pinkod tre gånger. Så imorgon ska jag åka till föräldrarna och leta efter PUK.

Brorsan var över med, och som sagt så blev det Hot Fuzz. Oavsett vad min gamla klasskompis säger, så tyckte jag att den nådde upp i samma klass som Shaun of the dead. Humor, vänskap, lite blod och en sjuhelsikes massa action gjorde det till kvällens upplevelse (inte stor konkurrens) näst efter att prata med Frida i telefonen. Man förstår mest hur mycket man tycker om någon när man inte har personen i närheten. Saknar henne mycket. Nu sitter hon i sin brors lägenhet och jag ligger hemma och ska sova.

God natt!

För er som inte vet att jag, tillsammans med min sambo Frida, har två hundar, får jag börja med en kort presentation. Vi har Fridas föräldrars Golden Bubben på 8 år, samt vårt eget lilla hjärtegull, Rottweilern Speedo, übersocial och alltid lika glad som är drygt ett år.

Eftersom Speedo är så social, alltid ska vara med en vart man än går och får seperationsångest ifall man går för att slänga soporna utan honom med sig så har han också fått följa med vart vi än tagit vägen. Denna veckan, när Frida är i Norge och hälsar på sin kompis och jag jobbar natt tänkte jag försöka göra en förändring i den inte-riktigt-så-stor-som-han-ser-ut hundens liv. Jag tränade på att lämna honom ensam hemma i små korta intervaller på måndagen och tisdagen, och när tisdagskvällen kom och jag skulle gå till jobbet (jobbar 22-06) så spärrade jag för köket, stängde toalettdörren och gick hemifrån. Inte för att jag äger eller har några planer på att äga en bomb, men det kändes ungefär som att lämna en tidsinställd bomb som man inte vet när den ska utlösa.

Skulle Speedo tugga sönder täcket på sängen eller kudden i vardagsrummet i ren panik för att inte ha någon annan än Bubben hos sig. Skulle han kanske krafsa ytterdörren sönder och samman. Eller skulle han sova tryggt som om ingenting var annorlunda en vanlig natt. Detta var frågor som jag ställde mig under natten, och när jag gick hem på morgonen, halvt ångrandes mitt beslut kvällen innan så var hjärtat startberett att hoppa upp i halsen. Vilken syn skulle jag mötas av när jag öppnade dörren?

Jo, en megaglad liten krabat som inte kunde sluta hälsa mig välkommen hem, men utan några spår efter panik på vare sig möbler eller hund. Vilken lättnad att krypa ner i sängen efter en extra lång promenad.

Tax å mycket Speedo.

Efter ett antal olika bloggar så ska jag nu försöka hålla mig lite mer personlig och samla allt på ett ställe. http://www.blanksteg.com är stället och detta är dess blogg. Sidan kommer lanseras om några dagar.

Välkommen