I fredags var jag och Nils i Huskvarna Folkets park och såg Crucified Barbara med förband. Det började bra med ankomst precis när insläppet startade, men vi hann med varsin korv med bröd innan vi befann oss på området. Väl därinne så stod vi utanför puben mellan banden och såg vilsekomna ut. Så vilse att vi blev intervjuade. Läs den djuplodande intervjun och spana in supersnygga bilden på jnytt.se.

Musiken började med några långhåriga ungdomar, vars band hette Sixsin. Förutom lite rundgång så skötte grabbarna sig bra, hade inte heller några förväntningar på dem. Men ingenting jag skulle lyssnat på annars. 3/10

Näst på tur var Hellfueled, Huskvarnas hårdaste, med lite mer rutin och med ännu längre hår och skägg. Det lilla jag hört av dem tidigare under dagen var inte alls sådant som jag skulle lyssnat på själv. Men på plats, live, så fungerade det faktiskt, bara sången som jag har lite svårt för, utan att kritisera sångaren som skötte sig bra. Här märkte man också skillnad gentemot de tidigare grabbarna, skillnaden i erfarenhet märktes rejält, inte minst i mellansnacken. 5/10

Sist ut var det då dags för Crucified Barbara, det enda band jag sett fram emot lite. Kan fyra tjejer där även sångaren spelar gitarr (tänk Kittie) gå fel? Nja, när de tar i eller tar det riktigt lugnt fungerar det, men lite lagom småsega melodifestivalbidraget Heaven or hell hade inte behövts spelats om det inte var för igenkänningsfaktorn. I det stora hela så kändes framträdandet ganska slött, men ändå bäst under kvällen, tycker jag. 6/10

Den enda låt jag kände till sedan förr med Crucified Barbara var den ”gamla” godingen Losing the game