Jag har nyligen återupptagit ett gammalt intresse, nämnligen att skriva. I samband med detta har jag lagt ut ett skönlitterärt alster som jag skrev för nära 10 år sedan nu: Det Ljuva Livet (www.come.to/detljuvalivet). En berättelse som handlar om några familjer, deras vänner och fiender i och omkring Stockholms stad.

Det skulle det vara väldigt roligt att se vad någon annan skulle göra med fortsättningen av berättelsen om han/hon fick välja själv hur det skulle fortsätta. Jag har därför valt att ”låna ut” en lite omskriven bit ur berättelsen här nedan så att vem som helst som känner sig manad kan skriva vidare på och utveckla. Givetvis saknas en hel del information, men det är just det som är meningen, det är upp till den som tar över skrivandet att bestämma vem som är vem och vad som hänt tidigare. Den ”riktiga” fortsättningen kan läsas fr.o.m. den 6 augusti på Det Ljuva Livets hemsida (se [länk/hemsida] eller gå direkt till: www.come.to/detljuvalivet).

Låt skrivandet börja!

Det Ljuva Livet – En bit av helheten.

”Elisabeth och Janet är välkomna att besöka doktor Monica nu.” säger en röst i högtalaren i väntrummet på sjukhuset där Elisabeth och Janet befinner sig. Janet går först in och Elisabeth får stänga dörren efter dem båda, men då hon vänder sig om och får se Monica säger hon förvånat: ”Monica?!” och Monica säger ”Elisabeth?!” minst lika förvånat.

”Att du jobbar här?!” säger Elisabeth till Monica och berättar sedan för Janet att Monica och hon läst språk tillsammans för många år sedan på universitet, men tappade kontakten då Elisabeth skulle studera utomlands en tid. ”Ja, världen är liten.” säger Janet och det håller de alla med om. Elisabeth och Janet berättar sedan tillsammans varför de ska göra ett DNA-test och Monica lyssnar noggrant på vad de har att berätta och hon är mycket fascinerad av deras berättelse. Till sist blir det ändå dags att genomföra själva proverna. De går in till ett rum som är anslutet till Monicas kontor, när de försvunnit in till det andra rummet kommer två okända män insmygandes till Monicas kontor…

Då proverna genomförts i det andra rummet säger Monica: ”Så där ja, då var det värsta över och ställer ner Elisabeths och Janets blodprover i ett ställ. ”Ja, då var det gjort.” säger Elisabeth och tittat på Janet med ett leende. Sedan lämnar de alla tre rummet där proverna står och går ut genom en annan dörr än den som leder in till Monicas kontor. De två okända männen kommer strax därefter in i rummet där proverna står.

Väl ute vid receptionen säger Monica: ”Nej hör ni, ni får verkligen ursäkta, men jag har så mycket att göra. Jag hör av mig så snart proverna är analyserade och vi har ett resultat.”. Elisabeth och Janet tackar Monica för allt och säger hejdå för att sedan gå därifrån. Monica går tillbaka mot rummet där proverna finns och nu även de två okända männen. En av männen står framför provrören med Elisabeths och Janets prover i då han plockar fram två andra likadana provrör som han haft gömda i sin innerficka samtidigt som Monica kommer in från den andra delen av rummet. De båda männen lägger inte märket till Monica eftersom det är en halvvägg (delvis bestående av grumligt glas) som delar av rummet, men Monica stannar upp och stänger dörren försiktigt efter sig då hon hört att någon befinner sig i rummet. ”Dessa provrör innehåller blodprover från mig och min son Michael och eftersom vi är släkt kommer DNA-testet att överensstämma och resultera i att Elisabeth och Janet kommer att tro att de är släkt!” säger samma man som pratat tidigare. Sedan byter han ut de båda provrören. Monica som hört allting är alldeles förstummad av skräck och står helt blixtstilla av nervositet…

---

---

Klicka här för att skriva ett nytt kapitel