Riktiga kvinnor & äkta män

Vad som anses vara kvinnligt respektive manligt är något som förbryllar mig. För av samhället ställs en massa krav som man inte alltid reflekterar över, med allt från hur man ska se ut till hur man ska vara.

Utseendet.
Här har männen (som vanligt) dragit det längsta strået. En man kan nästan se ut hur som helst och ändå vara ”manlig”, så länge man inte har typiska ”kvinnliga” attribut som kläder eller smink. Vilket är ganska konstigt, då smink används väldigt mycket inom hårdrockens värld t.ex. Och säg den tv/film-stjärna som inte blir sminkad innan inspelning, oavsett kön. Både en uppklädd, renrakad James Bond och en vildvuxen Khal Drogo, liksom Måns Zelmerlöw och Peter Harrysson skulle nog alla anses vara manliga.

Vem ser ut som en riktig kvinna då?
Ska man utgå från medias syn på det så ska en kvinna ha halvlångt eller långt hår på huvudet och lite eller inget hår på resten av kroppen. Former på ”rätt ställen”, alltså bröst och rumpa men smal i övrigt. Allt annat blir komik, håriga armhålor möts i bästa fall av skratt, i värsta fall av kränkningar och hot.
”Men jag gillar naturliga kvinnor” – betyder oftast att en gillar kvinnor med en bh som håller upp och ihop, isminkade ögonbryn och täckta finnar. Och rakade armhålor och ben förstås. ”Naturligt”.

Beteende
En kvinna ska inte ligga runt, då är hon en hora, en man i samma sits skulle bli kallad hingst. En känslig man som hellre tar hand om barnen och hemmet än bil och arbete kan bli kallad fjollig, och en kvinna som hellre sitter och spelar tv-spel eller inte bryr sig om nagellack är en ”pojkflicka”.

Allt sådant här befästs i tidig ålder hos barn. Föräldrar och andra vuxna som interagerar med barnen påverkar dessa och trycker in i alla normer som finns.
Heteronormen, med att säga att allt från bebisar till barn av olika kön skulle bli ett så fint par, eller att de kan leka mamma, pappa, barn.
Hur en flicka ska vara med allt från prinsessattribut till att de ska vara lugna, fina och leka med dockor.
Hur en pojke ska vara med superhjältediton, leka fartfyllda lekar med bilar och vapen.

Eller när pojkar leker högljutt och bråkar, men ursäktas med: ”Ni vet ju hur pojkar är.” – Nä, hur är pojkar egentligen? Alla barn fungerar olika.
Om pojkar redan som barn tillåts ta mer plats än flickor är det inte särskilt konstigt att världen aldrig blir helt jämställd. Borde inte alla barn få samma chans till att ta plats och leka vilka lekar som helst?

Riktiga kvinnor och äkta män
För mig är en riktig kvinna en person som definierar sig som kvinna och gör det som känns bäst för henne. Sminka dig flera timmar varje dag, eller inte alls. Raka varenda cm på din kropp eller inte alls. Meka med bilen eller vattna blommorna.
På samma sätt tycker jag att en riktig man är en person som definierar sig som man och gör det som känns rätt för honom.
Folk ser olika ut och gillar olika saker, acceptera det, lär dina nära att acceptera att människor är olika på alla de vis, men att man aldrig blir en sämre man eller kvinna för det. Man är inte en sämre människa.

6 reaktioner på ”Riktiga kvinnor & äkta män

  1. Tack för kommentaren (kommentaren som detta är svar på är borttagen).
    Någon statistik redogör jag inte för i mitt inlägg, det jag vill förmedla är min (och tydligen även din) tanke om att det är skillnad på biologiskt kön och socialt kön, där jag tycker att det senare är en samhällelig konstruktion. Alltså, som jag försökte få fram som ett resultat av inlägget, att vi är alla olika individer, människor, med olika personligheter, beteenden och utseende, oavsett biologiskt kön.
    Normerna jag nämner i början är inget som du eller jag hittat på utan sånt jag mött hos folk som jag pratat med eller läst om, och sånt jag ser i samhället i stort. Och det jag tror hjälper till att befästa detta är att föräldrar och andra vuxna behandlar barn olika om det är flickor eller pojkar, något som följer med hela livet.

  2. Precis, vi tycker egentligen likadant. Visst, jag känner också igen pojkar är pojkar m.m. från barndomen, det var många som utnyttjade detta… Men däremot tror jag inte att sakerna man lär sig som barn följer med hela livet. Då hade vi inte haft denna diskussion, för vi hade inte vetat bättre (om nu barndomen och vad vi lärde oss där gjuter oss som människor). Alla förändras, vi lär oss varje dag nya saker, nya sociala möten, nya intryck som förändrar oss som människor. Och vi förändras som människor. Jag tycker inte att vi behöver kategorisera in oss mer än så.
    Den stora planen för oss alla är väl att respektera varandra, och även deras rätt till åsikt. Oavsett om den stämmer helt, delvis eller inte alls med andras.

  3. Att alltid under min uppväxt fått höra ”men han gillar dig, det är hans sätt att visa det på” ”kärlek börjar alltid med bråk” mm. Det svaret istället för att blivit tagen på allvar när jag har blivit tafsad på, kränkt och hånad av killar i skolmiljö/fritidsgård. Det präglar mig idag och många andra tjejer. Att inte vara den som bestämmer vad som är ok med sin egen kropp och hur mycket sexuella kommentarer man ska ta. Det är jävligt kränkande och man får en fruktansvärt skev bild på när man får säga nej och inte. Hur kommer det sig att män begär mest våldsbrott även sexualbrott? Är det arv, miljö eller biologiskt? Om vuxna inte skyddar den som blir utsatt och försvstår den som handlar fel så sätter sig nog en del av det sig kvar till vuxen ålder.

  4. Ja, det är väldans tur att sociala möten förändrar en som människa, var skulle vi annars vara idag? Men i exemplet med hur en del män behandlar kvinnor så är det just avsaknaden av dessa sociala möten som är orsaken. En pojke som växer upp i ett hem där det aldrig sägs att man ska behandla alla lika, en skola där ”pojkar är pojkar”, o.s.v. tills han är vuxen och möts av reportage i media som fortfarande tyder på att det är ok (t.ex.http://johanfroding.blogspot.se/2013/01/mer-om-krankningar.html) behöver nog mer än att höra att det är fel en gång. Därför tycker jag att man ska säga emot varje gång någon behandlar någon annan orättvist. Självklart har alla rätt till en åsikt, men när åsikten tenderar till att skada någon annan, då är det viktigt med civilkurage och sätta sig mot detta. Jag tycker att man ska försöka ge barn så stor chans till utveckling som möjligt oavsett bakgrund eller kön, men det betyder inte att jag struntar i orättvisorna för det, det måste man i min värld ändå jobba med.

  5. Om du kastar en norm överbord så halar du samtidigt in en annan.
    Det normfria samhället finns inte. Och vips så finns den norm just du vill ha i din verklighet medan andra ser den som nåt som måste utmanas och bytas ut. Och så fortsätter det i all oändlighet.

    Du funderar för mycket. Hugg ved!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *