Ska börja med att tipsa om några ypperliga serier.
River Cottage – serie om en man som flyttar ut pÃ¥ landet, finns pÃ¥ Voddler. Att leva ett enkelt liv – en fd reklamare, numera präst försöker leva utan pengar, SVT. Mitt nya liv i Skottland – en man flyttar ut till ett ruckel där han vill bli självförsörjande, ocksÃ¥ SVT.
Jag tror att de flesta, och vet att jag, skulle må bäst av att sluta stressa. Att varva ner och bekymra sig mindre är guld värt i vårt stressade samhälle där folk lägger en massa pengar på semester, spa, massage, meditation, träning och annat som ska hjälpa en att koppla av.
Tror att folk överlag skulle må mycket bättre om man funderade över vad man behöver köpa och vad man vill ha. Sedan struntar man att köpa saker man bara vill ha, för att istället lägga pengar och energi på att umgås med familj, vänner, bekanta och nya bekantskaper.
För om det är något jag minns när jag tänker tillbaka på mina senaste 15 år så är det just möten med människor. Och det är också det som verkligen betyder något idag, mina vänner och familj, inte pengar eller saker.
Menar inte att alla är som mig, eller ska vara så, men försök ta vara på de du känner, och lär känna en ny människa redan i augusti, om än bara lite grann.
Glöm pengar för en stund och gå ut i naturen på en finare picknick. Ta vara på tiden du har, man ångrar sällan saker man gör, bara sånt man inte gör.
Mycket galenskap finns i världen, men en av de konstigare tycker jag ändå är rädslan för homosexualitet. För rädsla måste det väl ändå vara? Inte kan det väl vara ett befogat hat p.g.a. att personerna i fråga har råkat ut för så mycket elakheter och hemskheter av ett antal homosexuella män och/eller kvinnor?
Vad bottnar då denna rädsla i? Vad får dessa människor (eller ska jag skriva män?) att må så dåligt?
Är det en rädsla för att vi människor inte ska kunna reproducera till slut?
Den risken låter ganska obefintlig, särskilt med tanke på hur överbefolkad världen redan håller på att bli/är.
Är det en rädsla för att man som man ska bli våldtagen av en annan man?
Att homosexuella män överfaller och våldtar andra män hör man ju dagligen om. NOT. Att det däremot begås heterosexuella våldtäkter är något som hör vardagen till, att få till en tryggare värld för kvinnor tycker jag låter som att det borde ha högre prioritet. Skulle dessutom en homosexuell man vilja ha sex med en heterosexuell man, då kan man säga nej om man inte vill.
Är det kanske en rädsla för att man ska behöva se par (av samma kön) hångla på stan/biblioteket/parken/skolan/jobbet?
Ja, antingen är man emot att par hånglar i största allmänhet och stör sig på alla par som hånglar. Då föreslår jag att du tittar åt ett annat håll just då. Samma sak gäller om man ser ett par av de minimala delar av befolkningen som sitter och hånglar med en person av samma kön.
Är det en rädsla för att man ska bli uppraggad av en person av samma kön (o hemska tanke)?
För det första behöver man inte gÃ¥ till ett ställe där det alldeles troligt kommer finnas homosexuella män och kvinnor som raggar. En gaybar eller bögklubb. Man kan försöka hÃ¥lla sig därifrÃ¥n om man är sÃ¥ rädd. Skulle man ändÃ¥ bli stött pÃ¥ sÃ¥ gÃ¥r det att säga att man själv inte är intresserad av män (i fallet man – man). Och tro mig, man behöver inte ens säga det hotfullt. Ta det istället positivt, nÃ¥gon tyckte att du var snygg, intressant eller nÃ¥got liknande.
Är det en rädsla för att man inte vill ”bli homosexuell” själv?
Enligt bl.a. den här sidan finns det studier som visat att homofobiska ”straighta” män blivit mer sexuellt upphetsade av manlig homosexuell erotik än vad de heterosexuella männen utan homofobi blev. Den här listan visar tio män som varit motstÃ¥ndare till homosexualitet innan det visats att de är homosexuella själva.
Kan det kanske helt enkelt i många fall vara så att personer med homofobi blivit tillsagda som barn att det är fel, något som är farligt, äckligt, fult, att vara homosexuell. För att sedan leva livet utan att ifrågasätta eller ens tänka tanken att omvärdera sin inställning. Jag vet i alla fall att jag har träffat homosexuella som jag inte blivit kompis med, och jag har träffat dem som jag har blivit kompis med.
EDIT: Tar inte upp religioners syn på homosexualitet, kanske kommer någon annan gång.
Min heterosexualitet till trots har jag inte haft några problem med någon homosexuell.
Det finns mycket folk som man har mer eller mindre gemensamt med här i världen. Det finns polare, jobbarkompisar, skolkamrater, folk som är med i samma förening, släktingar och mycket annat.
Men värst av de alla måste ändå var:
Grannarna!
Inga andra kan man ha så lite gemensamt med som dem. Man behöver inte vara i liknande ålder, ha liknande jobb eller intressen, man behöver inte ens veta vad de heter. Likt förbaskat ska det hälsas så fort man ser varandra. Finns det tillfälle ska man gärna skojas lite av typen: jasså, du klipper gräset? Du får gärna klippa här med när du ändå är igång.
Jättekul, verkligen.
Ändå verkar de flesta människor vilja ha grannar, det bor ju en del folk i städer. Hur man nu kan vilja självplåga sig så.
Min insikt till trots är jag själv en typisk granne, och jag biter mig själv i läppen för att inte säga nåt riktigt dåligt skämt (även om det är nåt jag är bra på). Till råga på allt har vi faktiskt riktigt trevliga grannar.
Jag tror att Mullsjö fotofestivalen bara var bra för Mullsjö, även om en del politiska partier vill säga annat. Tror att en hel del som aldrig varit i eller hört talas om Mullsjö innan nu har besökt, handlat och ätit i Mullsjö. Ett stort tack till Terje som arbetat som ett djur för detta, nu hoppas jag bara att det blir en ny festival nästa, och nästa år efter det.
Som en rolig detalj kan man på mullsjophoto.se se mig på en av bilderna som rullar förbi i inlägget Tusen tack.
Initiativtagare och grundare Terje Hellesø har tagit en paus i sitt bloggande under tiden som festivalen pågår. Klockan 10 den 4:e juni är det invigning, så se till att styra er mot Mullsjö, om det är någon gång ni ska vara här så är det nu, särskilt om ni är det minsta fotointresserad.
Enligt denna blogg ska Mullsjö och Habo ta emot 5 ensamkommande flyktingbarn var. Något som tydligen inte alla uppskattar.
Barn och ungdomar som haft flykt från land och familj som enda chans till ett bättre liv. Vars föräldrar kanske aldrig får veta om deras barn överlevde, om de ens lever själva.
Ett samhälle som har det så pass gott ställt som Sverige tycker jag har som skyldighet att göra något åtminstone. Alla är förstås inte kapabla att göra något, många har det svårt även i Sverige, men det finns många som har det så bra att det för dessa barn är ofattbart.
Om vi bara kan ta vara på den resurs i dessa barn och ge de den bästa chansen att komma in i samhället så kan både vi och dem gå ut ur detta som vinnare. Skulle de inte lyckas integreras har vi som samhälle misslyckats.
Så jag hoppas att så många som möjligt visar vänlighet och iallafall inte försvårar arbetet. Vi hjälper gärna till på något sätt någon dag i veckan.
Ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad jag kan gå miste om som inte har facebook. Förmodligen detta med det bra bandet I Set My Friends on Fire:
Eller något annat från SMOSH. Varför har ingen tipsat mig?
På något sätt hade jag även lyckats missa denna låten: