Hönsjakt

Igår när jag kom hem och gick min sedvanliga runda bland djuren så fick jag bara ihop det till 13 höns. Jag vet å det bestämdaste att det var 14 så sent som i helgen, men nu verkade en vara borta.

Dessutom såg vår Araucanatupp extra hängig ut, och när jag upptäckte att det var vår enda Araucanahöna som saknades förstod jag varför. Jag tittade runt i hönshuset, men ingenstans kunde jag se tillstymmelse av fjäderfä mer än på sittpinnarna.

Jag gick ut igen, all snö som kommit nu betyder två saker, dels är hönsen inte ute särskilt mycket, dels lämnar de spår efter sig. Jag traskade runt bland de hönsspår jag hittade, men utan att se någon höna. Bristen på spår av slagsmål fick mig att tänka att hon skulle kunna ha blivit begravd av snön som fallit från hönshusets tak.

Med snöskyffeln i högsta hugg grävde jag i de värsta högarna framför hönsens ingång, men inget blod eller fjädrar där heller. Kan en hök lyckas ta en höna utan att lämna det minsta spår? Hon var ändå ganska liten. Nä, vid det här laget hade jag gett upp att hitta henne, så jag gick iväg en bit, satte ner skyffeln i snön och tittade tillbaka mot hönshuset.

Vem sitter då uppe på hönshusets tak, om inte hon? Jovisst, uppflugen som en vindflöjel satt hon så fint och visste nog inte hur hon skulle ta sig ner.

image

Så bort och hämta stegen för att klättra upp till henne, och utan något större motstånd lät hon mig klättra ner med henne under armen. Inne i hönshuset satte jag ner henne vid maten och vattnet, men hon hoppade direkt upp på sittpinnarna och kurade ihop sig bredvid sin tupp, som genast såg mycket lättad ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *