Jag stör mig på mycket vad det gäller skillnader mellan könen. En sådan sak är klädernas betydelse.
Som kille bekymrar jag mig sällan över mitt klädval, det kan vara uppklätt eller sunkigt, shorts och t-shirt eller skjorta och jeans. Större bekymmer än vad jag ska ha på mig har jag sällan. Som tjej däremot har en del människor fått för sig att man riskerar att bli våldtagen om man klär sig på ett visst sätt.
Om man som ung kille eller tjej får höra att man är snygg, har snygga armar, ben, bröst, rumpa eller whatever, är det då så konstigt om man då gärna visar upp det lite extra?
Men en kille som visar upp en snygg mage eller snygga armar löper ändå väldigt mycket mindre risk att bli våldtagen. Visst killar blir också våldtagna, men absolut inte i samma utsträckning, och man hör aldrig resonemanget: ”Han klädde sig utmanande, hade han bara klätt sig ordentligt hade det aldrig hänt. Han får nästan skylla sig själv”.
Felet ligger på många plan, dels är utseende, tyvärr, en alldeles för stor och viktig del av folks liv. Uppmanar inte folk att sluta bry sig och ta hand om sig, men fokus borde ligga mer på insidan. Dels är attityden hos många män/killar rätt fel enligt mig. Om vi drar det till extremt: En tjej borde, precis som en kille, kunna gå naken om hon skulle vilja utan att behöva oroa sig över att bli våldtagen. Både killar och tjejer borde kunna klä sig precis hur man själv vill utan att få höra ord som slampa och hora efter sig.
Därför stör jag mig på klädernas betydelse mellan könen.
Igårkväll hamnade jag i en kort diskussion om ungdomars drickande med @rickardx och @OscarHolst på Twitter. Därav kortheten, så här kommer ytterligare tankar för intresserade.
Att ungdomar inte bör dricka är väl självklart, det är ju faktiskt inte tillåtet att gå på krogen innan 18, eller systemet innan 20. Men ändå dricker en del tjejer och killar även i yngre tonåren. Detta kommer nog alltid att finnas, och det jag försökte få fram på Twitter var mest att jag snarare tror på guidning än skäll. Alla gör misstag i livet, och att supa sig så full att man inte minns en helg som 13-åring kan nog räknas dit, åtminstone om man är ute bland folk man inte känner.
Jag tycker att varje människa får göra precis vad de vill med sina liv, men som person som bryr sig tycker jag att man kan försöka visa att det finns alternativ till stupfylla.
I all interaktion med människor gör man någon sorts intryck, och vill man göra mer än att göra skillnad på sin absoluta närhet finns det en hel del man kan göra. Själv har jag varit scoutledare större delar av mitt vuxna liv, man kan vara kontaktperson eller kontaktfamilj (gå till din kommun), ideella arbeten på ställen som Röda Korset, frälsningsarmén och liknande behövs också alltid.
Sammanfattningsvis kan man säga att var ett föredömme själv istället för att hacka på hur andra valt att leva sina liv, och ställ upp för de som har det värre än vad du själv har.
Nu var det dags för ett nytt utseende på bloggen igen. Eller åtminstone en början på det. Ska fortsätta utveckla sidan, men nu blir det enklare för er som följer min Twitter härifrån. Och lite enklare att hitta mig på andra ställen. Just nu ser det inte jätteroligt ut här, men börjar jag bara lägga in bilder i inlägg igen så blir det nog bra.
Dessutom kan man kommentera både genom Facebook och Twitter, förutom den vanliga kommentarsfunktionen.
Ska börja med att tipsa om några ypperliga serier.
River Cottage – serie om en man som flyttar ut på landet, finns på Voddler. Att leva ett enkelt liv – en fd reklamare, numera präst försöker leva utan pengar, SVT. Mitt nya liv i Skottland – en man flyttar ut till ett ruckel där han vill bli självförsörjande, också SVT.
Jag tror att de flesta, och vet att jag, skulle må bäst av att sluta stressa. Att varva ner och bekymra sig mindre är guld värt i vårt stressade samhälle där folk lägger en massa pengar på semester, spa, massage, meditation, träning och annat som ska hjälpa en att koppla av.
Tror att folk överlag skulle må mycket bättre om man funderade över vad man behöver köpa och vad man vill ha. Sedan struntar man att köpa saker man bara vill ha, för att istället lägga pengar och energi på att umgås med familj, vänner, bekanta och nya bekantskaper.
För om det är något jag minns när jag tänker tillbaka på mina senaste 15 år så är det just möten med människor. Och det är också det som verkligen betyder något idag, mina vänner och familj, inte pengar eller saker.
Menar inte att alla är som mig, eller ska vara så, men försök ta vara på de du känner, och lär känna en ny människa redan i augusti, om än bara lite grann.
Glöm pengar för en stund och gå ut i naturen på en finare picknick. Ta vara på tiden du har, man ångrar sällan saker man gör, bara sånt man inte gör.
Mycket galenskap finns i världen, men en av de konstigare tycker jag ändå är rädslan för homosexualitet. För rädsla måste det väl ändå vara? Inte kan det väl vara ett befogat hat p.g.a. att personerna i fråga har råkat ut för så mycket elakheter och hemskheter av ett antal homosexuella män och/eller kvinnor?
Vad bottnar då denna rädsla i? Vad får dessa människor (eller ska jag skriva män?) att må så dåligt?
Är det en rädsla för att vi människor inte ska kunna reproducera till slut?
Den risken låter ganska obefintlig, särskilt med tanke på hur överbefolkad världen redan håller på att bli/är.
Är det en rädsla för att man som man ska bli våldtagen av en annan man?
Att homosexuella män överfaller och våldtar andra män hör man ju dagligen om. NOT. Att det däremot begås heterosexuella våldtäkter är något som hör vardagen till, att få till en tryggare värld för kvinnor tycker jag låter som att det borde ha högre prioritet. Skulle dessutom en homosexuell man vilja ha sex med en heterosexuell man, då kan man säga nej om man inte vill.
Är det kanske en rädsla för att man ska behöva se par (av samma kön) hångla på stan/biblioteket/parken/skolan/jobbet?
Ja, antingen är man emot att par hånglar i största allmänhet och stör sig på alla par som hånglar. Då föreslår jag att du tittar åt ett annat håll just då. Samma sak gäller om man ser ett par av de minimala delar av befolkningen som sitter och hånglar med en person av samma kön.
Är det en rädsla för att man ska bli uppraggad av en person av samma kön (o hemska tanke)?
För det första behöver man inte gå till ett ställe där det alldeles troligt kommer finnas homosexuella män och kvinnor som raggar. En gaybar eller bögklubb. Man kan försöka hålla sig därifrån om man är så rädd. Skulle man ändå bli stött på så går det att säga att man själv inte är intresserad av män (i fallet man – man). Och tro mig, man behöver inte ens säga det hotfullt. Ta det istället positivt, någon tyckte att du var snygg, intressant eller något liknande.
Är det en rädsla för att man inte vill ”bli homosexuell” själv?
Enligt bl.a. den här sidan finns det studier som visat att homofobiska ”straighta” män blivit mer sexuellt upphetsade av manlig homosexuell erotik än vad de heterosexuella männen utan homofobi blev. Den här listan visar tio män som varit motståndare till homosexualitet innan det visats att de är homosexuella själva.
Kan det kanske helt enkelt i många fall vara så att personer med homofobi blivit tillsagda som barn att det är fel, något som är farligt, äckligt, fult, att vara homosexuell. För att sedan leva livet utan att ifrågasätta eller ens tänka tanken att omvärdera sin inställning. Jag vet i alla fall att jag har träffat homosexuella som jag inte blivit kompis med, och jag har träffat dem som jag har blivit kompis med.
EDIT: Tar inte upp religioners syn på homosexualitet, kanske kommer någon annan gång.
Min heterosexualitet till trots har jag inte haft några problem med någon homosexuell.